MH, Upplet och Kursavslutning

På fredag kväll ringde Klaus från Schäferklubben i Uddevalla och var lite desperat. Han behövde hjälp med 2 MH som han ordnade på lördagen. Han bad så snällt att jag inte kunde tacka nej. Även Michael Brattberg följde med, så vi åkte ihop. Det började kl nio så vi hade gått om tid på morgonen för att gå banorna. Jag var testledare på en bana med Inger Russberg som beskrivare och Michael var A-fig på den andra banan. Det var lite rörigt och stökigt i början, men jag tror att jag är lite bortskämd med hur det fungerar på Lilla Edets MH. Där flyter allt bara med och man behöver inte tänka så mycket.

På söndagen var vi hemma hos mamma och pappa en stund för att fika. När vi kom hem gick jag ut och vallade en ruta på 10x50m för upplet. Jag la för första gången ut 3 föremål och jag skulle vara glad om hon kom in och avlämna 1 eller 2. Hon kom in med alla 3. Vilken lycka. Jag skickade ut henne utan att visa föremålen först (som jag gjort innan för hon har inte gått ut). Hon kollade av rutan först och det såg ut som om hon bara sprang omkring men hon jobbade bra. Hon hittade det första föremålet (en vante) på 50 meter. När hon tog den i munnen så tittade hon på mig och det var som om hon stod där och funderade på om hon skulle komma in till mig eller om hon skulle ta vanten och dra. Men hon valde att komma in. Där vann hon en miljon!!! När jag skickade henne andra gången så sprang hon ner till samma plats som vanten låg på och blev nog lite fundersam när det inte låg något där. Det tog en stund innan hon kom igång och började leta igen. Men det dröjde inte länge förrän hon hittade föremål 2. Då var jag osäker om jag skulle skicka henne igen eller om jag skulle nöja mig där. Men hon så pigg ut och det var inga problem att göra det igen och hon kom med föremål 3 en stund efter.

Idag har vi haft kursavslutning. Vi fick göra allmänlydnadspasset. Undra och jag fick mycket väl godkänt på alla moment. Det var kul. Men jag har märkt att hon blir lite låg och böjer ner nacken i vissa lägen. Det uppstår om en eller två personer står nära vid inkallningen. Hon springer inte utan travar lätt förbi. Detta får vi jobba på mer. Träningen går bättre och bättre för varje gång. Hon är ”mer med mig” och svarar på mina kommandon.   

Besök hos veterinären.

Idag var det meningen att jag och Undra skulle åka till Backamo och träna upplet men det blev inte så. När jag var på väg hem från jobbet så ringde Åke och sa att Eila hade skadat sig när hon sprungit i skogen. 

Så det var bara att ringa runt och försöka få tag i en veterinär som hade öppet. Fick tag i en i Uddevalla som hade öppet till kl 20. Det var bara att sätta in henne i bilen (vilket hon inte gillar) och åka iväg. Jag skulle vara där kvart över fem. Till saken hör att Eila inte tycker om veterinärstationer heller, hon blir nervös och vill bara där ifrån. Men idag så gick det ovanligt bra. När jag ställde henne på vågen så visade den 35 kg. Eila är inte så lätt att få att sova och det berättade jag för veterinären så hon tog lite extra och satte sprutan mellan öronen. Det funkade otroligt bra. Det tog inte så lång tid innan hon somnade. Dom ville ta med henne till operationssalen innan hon fick sprutan men jag frågade om det går bra att ge henne i undersökningsrummet. Hon blir så orolig om hon måste lämna mig. Det gick jättebra. Dom hämtade en bärfilt som hon fick somna på.

Jag lämnade henne och efter en timma ringde veterinären och sa att hon var vaken. När jag kom dit så berättade vet att hon hade döpt om Eila till Yla och jag kunde höra varför. Hon "sjöng" på rummet, hihi. Efter betalningen så åkte vi hem. Hon fick inte plats i buren med den stora tratten, så det fick bli baksätet. Där satt hon hela vägen hem och sov. Eila vill inte ligga ner i bilen.

När vi kom hem så tyckte allt Undra att Eila såg konstig ut med tratt. Hon backade först men sen började hon använda nosen och upptäckte att det bara va Eila och då blev hon glad. Sprang och hämtade mjukisvalpen för att leka. Eila ville bara ha mat för klockan var långt över sex. Nu ligger hon i soffan med mig och sover. 

Så nu gäller tratt i 7-10 dagar och dränslangen skall tas bort om 2-3 dar.

Bohusläns smådjursklinik i Uddevalla kan jag rekommendera. Vi blev mycket profitionelt bemötta.

Tisdag - träning på klubben.

Tisdagar har klubben fri träning, Undra och jag var där kl kvart i sex och fick planen för oss själva en stund. Vi tränade linförighet, läggande under gång och hopp. I söndags fick Undra en tennisboll av Carina och den tycker Undra speciellt om. Om jag rullar iväg bollen så hämtar hon den och lägger den i min hand och vill att jag skall göra om det. Det är första tennisbollen som hon kommer tillbaka med och inte vill äga den själv. Detta utnyttjade jag i träningen. Läggandet blev mycket snabbare när hon vet att bollen är belöningen. Framför allt tycker jag att träningen är roligare när jag vet att hon kommer tillbaka med bollen till mig och inte springer runt med bollen i munnen på plan och spelar pajas. Det kom fler och fler till träningen och Undra fick för mycket att titta på. Då gör hon skäl för sitt namn. Hon sitter bara där på plan och funderar och undrar över livet. Ingen kontakt över huvud taget. Vi tog en paus fram tills det att vi skulle lägga en plats. Undra kunde inte ligga stilla. Hon bytte skinka och satte sig flera gånger. Jag fick helt enkelt stå vid sidan av henne. Sen satte jag Undra i bilen och fick låna Doris av Sven en stund. Vi sprang ett par gånger fram och tillbaka. När vi stannade så ställde jag henne varje gång. Hon är lite låg med huvudet i början men det blir bättre och bättre för varje runda. Doris är så lydig och vill vara till lags hela tiden och blir lite osäker på om hon gör rätt eller inte. Hon är en helt underbar hund. Det skall bli kul att ställa ut henne i Vänersborg den 5 juni. När träningen var slut så tog jag med mig Undra till stugan för att fika.   

Måndag - kursdag.

Alla kom till kursen idag och det var kul. Började med en plats. Undra låg hela tiden men hon bytte skinka flera gånger. Hon är för nyfiken på vad alla andra gör. Sen var det tandvisning och Undra satt fint vid min sida utan att hoppa upp som en jojo. Marita ville att vi skulle ställa upp på en lång rad så skulle hon kommendera oss – alla på en gång. Vi körde hela lydnadsklass 1, hoppet tog vi en och en. Apporteringen tog vi sist för det momentet hade vi inte gått igenom. Jag vet vad vi behöver träna på extra mycket – läggandet under gång och ställandet under gång. När en timma och en kvart hade gått med träning (en lyckad sådan för min och Undras del) så gick vi upp till klubbstugan för att titta på en film och dricka kaffe. Vi fick ett par bra tips från filmen som jag måste prova.

Spårträning med bruksgruppen

Vi var och spårade i Gunnarsvattnet idag. Jag lägger fortfarande mina egna spår pga att jag vill veta var spårpinnarna ligger och vill kunna läsa henne om hon markerar pinnen utan att stanna. Jag la mitt spår som jag hade på lägertävlingen för jag vet precis var jag skall lägga pinnarna och hur långt spåret är. Det blev ett spår på 1000 m och 7 +1 pinnar. Det var inga problem med påsläppet, hon är på direkt. Efter andra pinnen lyfte hon huvudet och vek hon av spåret. Jag tror hon spårade älgen som jag hörde i skogen när jag la spåret. Jag stod kvar och lät henne gå hela linan ut. När det tog stopp så blev hon lite fundersam, stod en stund och funderade, vände och letade upp spåret igen och fortsatte spåra. Redig tjej. En pinne missade hon, men jag är så nöjd med henne för hon stannar vid varje pinne. Naturligtvis fikade vi ett par gånger och pratade om våra spår.

Min lilla skrutta har ätit bra i flera dagar nu, hon har ätit upp maten alla 4 gångerna/dag och det var längesen hon gjorde det. Men man blir hemskt trött av att äta så mycket mat, så varför inte sova en stund efteråt - i matskålen.

Spårtävning, kurs och ringträning.

I söndags var det spårtävling på klubben. Vi hade många anmälningar och vi kunde få ihop 16 spår. Carina, Mari, Michael och jag hade 2 spår var. Klockan 7.30 träffades vi i skogen för att få spårpinnarna. Jag och Camilla åkte ut till mitt spår vid masten för jag skulle visa henne var hon kunde stå, hon skulle vara mottagare på mitt första spår. Sen var det bara att vänta. Jag hade med mig kaffe och en bra bok. Kl 9.10 gick jag ut och la ut spårpinnarna och plockade ner snitslar. In i bilen och åkte iväg till mitt andra spår och kl 10.10 gick jag ut där. Sen var det en väntan igen och mer kaffe. Vad glad jag blev när jag fick se Lilith. Hon hade dragit startnummer 14 som var mitt spår. Hon berättade att hon trodde att hon hade nollat alla moment i lydnaden för Azka gick och nosade hela tiden. (detta var inte riktigt sant skulle det visa sig när vi läste resultatet). Men Lilith var glad ändå, som hon alltid är. Azka gick runt spåret med 8 minuter tillgodo och hon kom tillbaka med alla pinnarna. Det som är tråkigt med att vara spårläggare är att man missar hela lydnadsbiten på plan.

I måndags gick jag kurs med Undra. Vi var bara 5 som kom, men då blir det mer träning för var och en. Tandvisningen gick jättebra. Hon satt vid min sida utan att resa på sig och lät Marita titta på tänderna utan problem. Platsen gick bra också. Hon låg så fint, fast lite tittig är hon. Hoppet utförde hon felfritt. När vi tränade frittfölj så var hon lite seg så jag ökade och minskade tempot hela tiden och när jag sprang så fick hon ett boxer ryck. Hon sprang iväg och spelade pajas. Min lilla skrutta, vad kul du kan ha på egen hand.

I tisdags på var jag i Vänersborg men Sven och Doris för att vara med på ringträningen. Jag har lovat Sven att ställa Doris på utställningen den 5 juni och jag ville veta hur jag skulle ställa en Golden. Jag fick en massa tips på hur jag skulle springa (och hur fort) och hur Doris skulle stå. Men är man en hund som tävlar i elit så skall man sitta vid sidan och inte stå. Doris är en helt underbar hund och hon vill verkligen vara till lags. Jag frågade Sven vilket kommando han använde och det var STÅ. Men Doris ville inte stå ändå. Då ställde jag mig framför och använde tecknet för stå i fjärrdirigeringen - och då stod Doris som en staty. Vi skall träffas igen på tisdag och träna mera.

Sista gången för min kurs.

Idag var det sista gången som jag höll kurs för mina duktiga kursdeltagare. Det är alltid lika tråkigt att säga hej då när man har som roligast. Dom flesta har tränat hemma och jag har sett stora framsteg med vissa hundar. Hoppas att dom kommer tillbaka till hösten för att gå steg 2. Lite skönt är det också, för nu kan jag koncentrera mig till 100 % på min egen hund. Tack Marina, du har varit till stor hjälp och jag håller gärna kurs med dig igen.  

  

Bruksgruppen på Backamo

Det såg mörkt ut på himlen när jag åkte till Backamo och när jag kom fram så vräkte regnet ner. Det åskade en hel del. När jag tog ut Undra från bilen kom det en rejäl smäll och hon hoppade till. Vi gick ut och jag tränade lite linförighet och hon fick köttbullar. Nästa smäll struntade hon i. På träningen kom Carina, Marina och Erik. Jag och Undra tränade linförighet, apportering och budföring. Hon fick ett ryck när hon tog apportbocken och hon ägde den. Sprang omkring och spelade pajas. Det var längesen som hon gjorde det nu så hon tyckte väl att det var på tiden. Erik tog emot på budföringen och det gick jättebra. Som tur var så upphörde regnet efter en stund.

Läger och spår.

I helgen har jag varit på Hökensås på miniläger med bruksgruppen. Detta kan ni läsa om under fliken Läger.

Idag har jag varit ledig och varit och gått mina två lägrespår igen. Åke och hundarna följde med. Jag började med att gå mitt sista spår för att lägga ut pinnar till Undra. Sen åkte vi bort till spåret vid masten. Kollade läget och sen drog vi om spåret på ett ställe som jag inte var nöjd med. Efter blev det mycket bättre. Åkte tillbaka för att släppa på Undra. Vid första pinnen stannade hon och tittade på mig. Jag blev otroligt glad och det fick Undra veta. På två ställen så gick hon brevid spåret och missade pinnarna men vände när hon fick pinnen i nosen. Gissa om jag blev glad. Det har hon aldrig gjort förut. Pinnarna har inte varit viktiga för henne men jag hoppas nu efter helgen som gått att hon tycker att det lönar sig att hitta dessa små träbitar. Hon stannade vid alla pinnar utan en. Sen gick vi spåret 2 gånger till. Spåret var lite för kort så vi förlängde det och efteråt så var jag nöjd. Hela eftermiddagen och kvällen låg hundarna som döda sillar.  

Undra tog sitt första utomhusdopp idag...

Slutade kl 12 idag från jobbet, åkte hem och hämtade hundarna och Åke (+ fika förstås när Åke skall med), sen bar det iväg till skogen. Jag har 2 spår att gå på tävlingsdagen den 15 maj och jag måste gå spåren ett antal gånger så jag kan dom utantill. Det är inte mycket som Undra har tagit efter Eila men det finns en grej. Eila har lärt Undra att man inte behöver bita på pinnarna som ligger på marken, dom är mycket godare och är i rätt höjd om man tar dom när dom sitter kvar på trädstammen. Det ser ganska roligt ut och jag tror att gran är godast.

Här står dom båda två och tuggar på varsin torr granpinne.

När vi hade gått första spåret två gånger så gick vi bort till sjön för att fika. Jag hade inte ätit något under dagen så det fick räcka med en halv kopp kaffe och en liten chokladkaka som Åke bakat under förmiddagen. Men jag skulle nog hoppat över kakan för det började gå runt i magen igen efter jag ätit den. 

Undra gick ner till sjön och det var ganska djupt just där och hon halkade i. Huvudet hamnade under vattnet och hon fick nog lite panik. Men hon började simma med en gång och kom upp på klippan igen. Jag tog med henne och Eila bort till "stranden" för att se om hon blev rädd för vattnet eller inte. Men det var inga problem, hon plaskade i som vanligt. Eila ville inte bli blöt om tassarna så hon stod kvar.

 Vi åkte bort till mitt andra spår och gick det också. Sen var vi ganska trötta allihop. Men vi skall hit på torsdag igen.

MH på lördag och kurs på söndag.

I lördags var jag på klubben för vi hade MH för en hel kull Australian Shepherd. Jag kan inte så mycket om rasen men denna kull var inte bland dom bästa. Men jag fick vara med om något som jag aldrig varit med om förut. En av hundarna blev så jävla rädd på dumpe och hur vi än försökte så gick det inte att få fram hunden. Beskrivaren pratade med hundägaren och sa att det var nog på tiden att bryta här. Hundägaren blev så jävla förbannad - inte på beskrivaren utan på hunden. Hon svor och grinade, hunden var inte vatten värd. Jag hade lust att bara gå fram och slå henne på käften. Beskrivaren fick ha ett långt samtal med henne. OK att man kan bli besviken men det skall inte gå ut över hunden. Till råga på allt så tror jag att maten som serverades inte var helt hundra heller. Michael Brattberg började spy och springa på toaletten kl 12 på söndagen och jag började kl 18 samma kväll. Måndagen var jag ledig från jobbet och jag hade tänkt att få gjort en hel del, men inget blev gjort. Låg på soffan helt utslagen hela dagen.
På söndag förmiddag hann jag iallafall med att gå kurs med Undra innan jag blev dålig. Vi var bara 4 st som kom. Tränade positioner, stanna, hopp, sitt och ligg på avstånd.